Vardagen i Kina med svenska ögon
Catarina Lilliehöök har skrivit en bok om Kina för svenskar, en personlig skildring av kultur¬krockar och missförstånd. "I Kina är det aldrig långtråkigt", säger hon.
SHANGHAI. För två ar sedan skrev Catarina Lilliehöök boken "Blont hår, blågröna ögon ser på Kina". En bok på kinesiska som vände sig till den kinesiska publiken om kul¬turella skillnader mellan västerlän¬ningar och kineser.
Nu har hon gjort det omvända, skrivit en bok om Kina för svenskar. Hon har också flyttat från Pekings klassiska hutonger, gränderna med traditionella gårdar och hus, till en del av det franska området i det mer västerländska Shanghai.
Det har just snöat i Shanghai nar vi träffas och eftersom central upp¬värmning bara finns i norra Kina, inte i Shanghai, är det kallt i huset. Tröjor och tofflor inomhus ar ett måste. Hon berättar om missförstånd med hantverkarna under renove¬ringen av huset från 1920-talet, och om skillnaden i synen på hur köks¬skåp ska placeras på en vägg.
"MEI WENTI", inga problem på ki¬nesiska, heter den nya boken, som kommer ut på förlaget Natur och Kultur i mitten av mars. Mei wenti, för att det var vad hantverkarna i köket sa, och för att det ar en av de vanligaste fraserna i Kina. Vare sig pro¬blem föreligger eller inte.
Även om problemen är stora sä¬ger kineser mei wenti, det kan vara irriterande, men samtidigt säger det något om att de ar optimister och att problemen ska lösa sig, säger Ca¬tarina Lilliehöök, som medarbetar i tre kinesiska tidningar med kolum¬ner och artiklar.
Den nya boken ser hon som en sammanfattning av sina fem år i Kina, men den handlar inte bara om kulturella skillnader. –Vad jag försöker säga ar att det inte är lätt alla gånger i det har lan¬det, man drabbas av allt från frustra¬tion till ilska och glädje, men det är aldrig långtråkigt, säger hon.
I EN TID NÄR KINA beskrivs som ett nytt lokomotiv i världsekonomin, när Kina uppmärksammas interna¬tionellt och studier i kinesiska blivit populärt i omvärlden börjar väster¬länningar fråga sig vad kineserna tycker om dem?
– Kineserna är ambivalenta. De är stolta over sin egen kultur och fem¬tusenåriga historia. För dem är vi de nya länderna i västvärlden. Samti¬digt ar det i Kina högsta status med importerade varor från väst, säger Catarina Lilliehöök.
I väst ar vi vana vid stort utrym¬me, och ställer inga privata frågor till folk vi inte känner. Kineser är vana att leva nära varandra och kan gärna säga till en främmande män¬niska att "han ser lite tjock ut", utan att det ar elakt menat.
I arbetslivet uppskattas skilda egenskaper hos anställda i Sverige och Kina. Kreativitet, initiativta¬gande och improvisation prisas i väst medan lydnad anses viktigast i Kina. – Om en västerländsk chef vid ett företag i Kina frågar en kinesisk anställd om råd, blir svaret oftast: Var¬för frågar du mig? Du är chefen.
– I Kina är allt hierarkiskt och ing¬et görs for att jämna ut skillnaderna. I stället tror kineser på ödet. De ac¬cepterar sin roll och är nöjd med den eftersom det är ödet, beskriver Ca¬tarina Lilliehöök.
REDAN INNAN boken kommit ut är hon i gång med sitt nästa projekt. En tunn bok på kinesiska om hur man lär sig engelska. Den ska rikta sig till kinesiska studenter, som i dag sliter hårt med att studera eng¬elska.
– Titta på mig, brukar jag säga. Om jag kan lära mig kinesiska, kan ni lära er engelska, säger den 42-åriga svenskan.
TORBJORN PETERSSON DN:s korrespondent torbjorn.petersson @dn.se