"Vad är det för fel på dig då?”
PEKING. Kulturkrockar i vardagen är ämnet för svenskan Catarina Lilliehööks bok "Blont hår och blågröna ögon ser på Kina". Hon har bott i Peking i drygt tre år och ger nu ut sin betraktelse på ett stort kinesiskt förlag.
CATARINA LILLIEHÖÖK SITTER inne på en traditionell gård i Pekings klassiska hutonger, som hon snart lämnar för Shanghai. Myggspiralen på marken glöder.
På gården ska hon senare samla kinesiska litteraturvetare och kritiker för att marknadsföra boken "Blont hår och blågröna ögon ser på Kina". Den ges ut på kinesiska, på ett av de mest framträdande kinesiska förlagen Wenlian i mitten av september, och vänder sig till en asiatisk publik.
Boken bygger på de samtal Catarina Lilliehöök har fört med sin lärare i kinesiska och handlar om trivialiteter i vardagen, glädje, frustration och missförstånd.
– Jag tycker om att iaktta människor, och så berättade jag för min lärare vad som hände under dagarna och hur jag uppfattade kineser. De kulturella skillnaderna är tydliga och läraren skrattade och ryckte att mina synpunkter var roliga, säger hon.
Själv trodde inte Catarina Lilliehöök att någon skulle vara intresserad av en sådan bok, men läraren uppmuntrade henne och 8 000 exemplar är på väg ut i de kinesiska bokhandlarna i de största städerna. I Japan har boken redan kommit ut.
– När jag säger att det är Wenlian-förlaget i Kina sam ger ut den så undrar folk hur jag burit mig åt. Det är ett av de största förlagen.
Några tidningsrecensioner har ännu inte skrivits. De muntliga kommentarer Catarina Lilliehöök fått från dem som säger att de gillar boken berömmer den för att vara äkta. De säger att det känns som om hon upplevt det hon skriver om. Själv säger hon ju större ström av västerlänningar som kommer till Kina, desto fler missförstånd blir det, för skillnaderna är stora, och då kan det vara bra med en bok som pekar på olikheterna.
– En kines kan till exempel komma fram till dig på gatan och direkt säga: Vad tjock du är! Eller peka på klockan och fråga: Vad kostar den? Utan att mena något illa. De är bara nyfikna.
HON BERÄTTAR HUR nyfikenheten yttrade sig när hon klev in hos en akupunktör för första gången. I salen låg halvklädda kineser med nålar i kroppen. De stirrade på utländskan när akupunktören frågade vad hon hette.
– Li, sa hon
– Aha, hon heter Li, sa hela salen.
– Vilket Li-tecken? frågade akupunktören.
– Plommon.
– Hon är plommon-Li, sa hela salen.
– Var kommer du ifrån? Vad är det för fel på dig?
– Jag kommer från Sverige och jag har ont i magen, svarade svenskan.
– Hon kommer från Sverige och har ont i magen, upprepade resten av patienterna.
– Förstår du hur det kändes och hur uttittad jag var? Men kineser har aldrig tänkt i de banorna, de är bara nyfikna och tycker utlänningar är känsliga, säger Catarina Lilliehöök, som var frilansjournalist i Sverige innan hon flyttade till Peking för att studera kinesiska.
HON TROR ATT MYCKET av de kulturella skillnaderna bottnar i den enorma kinesiska befolkningsmängden.
– Varje människa har sitt eget utrymme. I Kina är det utrymmet för var och en litet. Man står nära varandra, sitter nära varandra. I deras ögon tränger man sig inte på, det finns ingen annanstans att ta vägen.